(Obs! Detta är bara ett första utkast till nedslag i vår historia. Vi tackar enskilda stugägare för bilder (särskilt Peter Modig!) och förhoppningen är att vi tillsammans ska kunna bygga ut historieskrivningen.
Det finns flera skapelseberättelser. ”I början fanns en kiosk, så börjar en av dem.
”Kiosken” byggdes i november år 1955 i anslutning till den badplats som spontant uppstått bland enar och betande kor i Skeppeviken, känd under namnet ”Skepauick” från år 1557 och ”Skepparawik” år 1820.
Kanske de första bosättarna.
Kiosken var en kommunal angelägenhet som kostade skattebetalarna i Söderåkra kommun 2 115 kr. Detta som ett led i politikernas ambitioner att inte bara verka för medborgarnas vård, skola och omsorg utan även för deras fritid.
År 1957 tar kommunen beslutet att bygga ”fritidsområde Skeppevik”. En detaljplan antas för området, en plan som fortfarande gäller 2024.
1958 års detaljplan gäller fortfarande 2024.
Skeppevik blir en mycket populär badort. Kommunen ansvarar för bryggorna och klipper även gångar genom sjöängarna för att badgästerna ska sig ner till viken. Åtminstone sedan 1947 har enstaka bodar och småstugor etablerats, men under 1960-talet växer antalet stugorna upp mellan tallar och enar.
– Ofta transporterades de enkla stugorna ner på lastbil. Bygglov och byggnormer hade inte uppfunnits ännu …
Kommunens engagemang baseras på ett arrendeavtal med markägaren. Avtalet är på tio år till en kostnad på 3 600 kr per år. Efter de tio åren återgår fastigheten Björkenäs 1:1 till ägarfamiljen, Johanssons i Lafsakulle.
Familjen Johansson har ägt Björkenäs sedan början av 1900-talet, möjligen sedan 1905.
– Marken införskaffades för ålfiskets skull, berättar Thomas Johansson.
När kommunen drar sig ur övergår ansvaret för bryggor och badplatser till stugföreningen. Sedan ett 15-tall sköter föreningen även klippningen av de allmänna ytorna.
Populärt nav.
”Kiosken” med dess camping förblir ett nav i stugområdet.Så småningom byggs en större kiosk med handelsbod och restaurang som 1967 övergår i privat ägo. Detta efter att arrendeavtalet löpt ut och kommunen insett att vad gäller medborgarnas fritid vet medborgarna bäst hur de vill ha det.
